Lumi. Schnee. Snow. Nieve. Kar. Snijeg. Borë.
Och hur trevligt är det inte!? I alla fall i ett litet hus på landet. Kattungar som för första gången jagar snöflingor och bilar som kanar ner i diket. Ett vaniljljus som med sin doft sprider harmoni inomhus och tanken på att med blankslitna sommardäck köra till verkstaden.
Första snön är här.
/A
Gissa språket förresten.
Hur många skyltar som än försöker informera dig om den riktning du ska gå för att hitta ett visst ställe, eller uppmana dig att till exempel ta av dig skorna, kommer de nog aldrig bli tillräckligt många eller tydliga nog. Det här märker jag inte minst i mitt jobb på Arlanda, där jag nog aldrig hört en kommentar om ”den utomordentliga skyltningen som gör orienteringen i terminalerna till en fröjd”. I alla fall så kan jag bli lite less på att höra frågan om var hissen till avgångshallen är 300 gånger per dag när både hissen och skylten om hissen till avgångshallen är brevid mig och precis framför näsan på frågeställaren. Lite less. Bara lite less. Men jag ler och svarar: ”Precis här brevi mej”.
Det värsta är att jag gör samma sak själv när jag ilar omkring som privatperson.
På golvet in till vänthallen i en viss mottagning står det skogräns i fetstil och med tre utropstecken, ta av dig skorna står det också. Detta märker jag när jag går därifrån med mina höstskitiga stövlar. Inte konstigt att de jag satt i väntrummet tillsammans med satt i strumplästen.
Inte för att jag tror att sånt här helt kan undvikas men information kan ändå aldrig bli för tydlig. Vill du få ut ett budskap och bli förstådd se då till att göra det klart och tydligt. Vare sig det är en lång eller kort text så vill du ju att mottagaren ska hajja direkt. Underlättar för alla parter.
Skrifta hjälper dig!
Hehe. /A
Okej, då var det dags att återuppta bloggandet. Den vackraste av höstdagar väljer jag att sitta inne och pilla på datorn alltså. Jaja. Jag var ute en liten sväng vart fall men försöker undvika skogen en dag som denna då den fylls av grönklädda gubbar som siktar på allt som rör sig.
I mitt nya liv som torpare och byggnadsvårdare har jag kommit i kontakt med lite nya ord som jag funderat över.
Kimrök, som vållar uttalsfunderingar. Det uttalas med [tj] lärde jag mig precis. Jag kom i kontakt med kimrök i byggnadsvårdsböckerna där det nämns som ett färgpigment. Så här säger ne.se:
Sedan har N och jag haft delade meningar angående färgen på våra vindskidor, för nu när vi lägger om taket blir de lika nya som teglet. Jag funderade på röda vindskidor och han på vita vindskivor. Hittills är resultatet av den här diskussionen ett förenande i en 30 % grön umbrafärg. Men fortfarande kommer N att måla sina vindskivor och jag mina vindskidor. Tur att det ändå är samma saker vi kommer att måla!
Hej sålänge!
/A
Under en middagsdiskussion om språk förra helgen nämnde min pappa ordet gästgiveri. På ne.se förklaras ordet så här: ”förr en inrättning där resande mot betalning kunde få kost och logi samt skjuts”.
Ja vad ordet betyder hade jag koll på, och uttalet också, [jäst-jiveri].
Trodde jag ja. Men nej.
Detta gamla ord uttalas inte alls [jäst-jiveri]. Det ska uttalas [jäschiveri]!
Så går det när vi tror att skriftspråket är mallen för talspråket.
Det gör ju verkligen inte språket enkelt och tydligt, MEN, visst är det ett underbart gammalt ord som vi ska minnas, värna om och försöka bevara ett litet tag till!? Jag ska vart fall.
Visste ni om uttalet [jäschiveri] eller är det bara jag som missat detta?
/A
Faktakollen: Jag kollade upp detta och fick reda på (tack vare Språket, Andersson och Ringarp, Norstedts 2007) att sje-uttalet som vi till exempel har i stjärna även tidigare kunnat inträffa i ordskarvar, gästgiveri som då alltså blivit jäschiveri. Inget som vi längre skulle kunna få men något som fortfarande lever kvar.
Jag tror de flesta människor prokrastinerar ganska ordentligt. Under delar av livet gör man nog det mer. Som student till exempel. Oj, vad jag prokrastinerade under min studietid. Det gör jag visserligen fortfarande, till exempel har jag en viss bokföring som jag alltid prokrastinerar.
Idag har jag däremot varit duktig, ialla fall ganska. Men några grejer finns kvar att prokrastinera några dagar till, eller veckor.
Ni som läser UNT vet redan vad detta ord betyder. Jag hade hört ordet innan jag läste om det i dagens tidning men det var inte förrän idag som jag valde att kolla upp detta, inte alldeles självklara ord, ordentligt.
Det fanns inte med i någon av mina ordböcker, med andra ord inte ens i SAOL, Svenska Akademiens ordlista. En ordlista över svenska språket …
Jaha, betydelsen? Prokrastinera betyder att skjuta upp, förhala eller undvika handling, beslut eller uppgift.
Visst, kul med nya ord men som jag tidigare sagt: Prata/skriv så man förstår!
/A
Skrifta ligger etta på Google vid sökning på textgranskning! Sweet! Jag är i alla fall himla nöjd med det. Kanske kan den senaste veckan uppsving av uppdrag vara ett resultat av detta? Eller inte bara kanske, det är det definitivt! Det skapar förtroende att ligga högt placerad på Google. Det gör Skrifta. Högst.
Den här veckans tema är ialla fall Skrifta. Flera jobb ska skrivas, samtidigt som Skrifta ska utvecklas. Via Drivhuset i Uppsala går jag en kurs i affärsutveckling, ENTER Growth. På onsdag kväll ska jag fortsätta inspireras och min uppgift från förra veckan är att skaffa en Skrifta-dekal till bilen. Eller jag ska skaffa flera. Ska övertala Aqua VVS att ge mig lite reklamplats först. Rullande reklam.
Avslutar med att säga att det är underbart med eget företag! Ser fram emot den dagen då jag kan vara heltidsentreprenör!
/A
- Vart går bussen?
- Den går till Stockholm.
- Nej, men alltså vart går bussen?
- Eh, slutstationen är Cityterminalen i Stockholm …
- Jag menar vart ska jag gå nu?
- Jaha! VARIFRÅN går bussen menar du?! Busshållplats 11.
Så här lät det för mig och en passagerare igår. Problem med kommunikationen kan alltså även drabba två svenskar. Två svenskar som försöker klura ut vad den andre menar med vart. Idag verkar många blanda ihop frågeorden var och vart. Och i talspråket finns det ju inte några givna regler att följa egentligen. Men däremot i skrift bör man tänka på att var anger befintlighet och vart riktning. Alltså Var är boken? och Vart åker du?
Eller varför inte göra som norrlänningarna, säg vars, då slipper du tänka alls. Det gör jag. Tackar min kära Skriftakollega J och hennes F som gjort att jag slipper strula till kommunikationen. 
/A
Idag är det måndag och jag är lite trött. Borde ha gått till gymmet men handlade mat istället. Suck. Tycker inte om att handla, men måste ju. Därför länkar jag lite snabbt till en artikel som jag hittade idag när jag surfade runt på Internet mellan biljettsäljandet på terminal 4.
Den handlar om att vara kortfattad i sin information. Detta kan man tänka på när man skriver till exempel för webben då man vill fånga någons intresse snabbt. Risken är ju annars att du tappar de potentiella kunderna för att texten blivit alldeles för lång och kanske har du även förlorat den viktiga kärnan i allt pladder.
Information i komprimerad form är nödvändig, inte endast i textform, utan även vid muntlig kommunikation. Vem kommer ihåg eller ens orkar lyssna på en komplicerad vägbeskrivning med ”upp, ner, vänster och passera den röda stora skylten” när det egentligen bara var att gå rakt fram och följa vägen. Rak och enkel kommunikation.
Begripligt och enkelt språk ger alltså en text där budskapet når fram och det ger även en nöjd kund som kommer ihåg informationen den precis frågade om.
http://www.medietext.se/html/nodsituation.html
/A
Har idag haft ett roligt och intressant avbrott från vardagen. Har utbildats i Sigtunakunskap, det vill säga Rosersberg slott, Steninge slott och själva staden Sigtuna stod på dagens schema. Ska inte glömma att vi även numera har kunskap om Stockholm Adventures utbud av aktiviteter. Himla kul dag. Måste också rekommendera Sigtunas egen kaka, Sigtunakakan, fantastisk!
Men till dagens språkfundering. Denna kom upp under guidningen på vackra Rosersberg Slott. Vi hittade en kerub på väggen. Keruben gav upphov till en diskussion om uttal. Yey!
Jag själv säger [tjeru:b], någon annan sa [keru:b], med hårt k. Det rätta uttalet är – ja, jag var tvungen att kolla upp det - [tjeru:b]. Diskussionen kom då även att gälla rådjurets barn, kidet. Även det är [tji:d].
För mig är inte sånt här självklart så jag tycker det är intressant när det kommer upp. Och som den språkvetare jag är tycker jag ju att sålänge du gör dig förstådd spelar det ingen roll hur du gör det. Eller vad säger ni? Men nu vet jag vad det ”korrekta” uttalet är vart fall. Tackar och niger för den diskussionen.
Trevlig fredagkväll! Nu ska jag ta ett till glas ”rööviiin” och njuta av att framför mig ligger två sköna lediga dagar.
/A
Som turistinformatör på Arlanda flygplats får jag höra många olika språk, träffa många olika personligheter och snudda vid olika kulturer. Detta leder inte sällan till stor språkförbistring. Oftast reder jag och min passagerare ut situationen, men vägen dit kan vara väldigt lång ibland. Idag tror jag att jag lyckades väldigt bra. För förhoppningsvis är min passagerare i Örebro just nu och väntar på bussen kl 19 till Karlstad. I sånt fall löste han och jag vår språkförbistring alldeles utmärkt, och jag lärde mig ”tack” på litauiska på köpet. ”Tack” på litauiska är en chokladkaka. Så himla fint.
Nu ska jag gå till gymmet sen ska jag njuta av mitt tack, uppkrupen i soffan till en trevlig film.
